Kan du berätta om din bakgrund och tiden på högstadiet?
Jag har spenderat majoriteten av min högstadietid hemma på grund av kronisk trötthet. Skolan har egentligen aldrig varit något problem utan det var tröttheten som gjorde att min närvaro minskades ordentligt. På en dag jag inte hade gjort något kunde jag sova i snitt 12 timmar och frånvaron blev allt större vilket i sin tur påverkade både min fysiska och psykiska hälsa negativt.

Jag har själv haft väldigt mycket press på mig att jag var tvungen att skaffa mig betyg så att jag kunde välja vilket gymnasium jag ville börja på. Pressen, stressen och ångesten ökades mer och mer för varje termin som gick. Jag hade missat så pass mycket skola att det var svårt för mig att komma i kapp vilket gjorde det hela tuffare. Jag kände mig som en onödig del i gruppen och jag hade inte riktigt några vänner. Visst jag hade folk att vara med, men jag kände mig varken sedd eller hörd och det blev lättare för mig att hålla mig undan och att undvika att engagera mig än att bli besviken på att folk ignorerade mig.

Hur kändes det att börja här på skolan?
I nian var allt jag ville att komma in på Realgymnasiet, jag såg det som min enda väg framåt. Jag var på alla hästrelaterade prova på-aktiviteter, höll mig uppdaterad på alla nyheter och all information som släpptes. Sista veckan i nian fick jag beskedet att jag inte skulle få börja på Realgymnasiet. Den sommaren var inte bra och jag såg ingen större framtid. Efter två tuffa månader fick jag ett nytt besked om att jag faktiskt skulle få börja i alla fall och efter det gjorde jag allt i min makt för att vara den bästa versionen av mig jag bara kunde. Att få börja här var min räddning, det var det som betydde allra mest för mig.

Du har läst i kapp dina kurser, fått grundskolebetyg och gymnasiebehörighet och har genomfört utbildningen som nationellt gymnasieprogram och får nu en gymnasieexamen. Hur känns det?
Jag har alltid haft som mål att jag ska fixa det här och nu när allt är klart känns det riktigt bra. Jag har helt klart haft stunder då allt känts hopplöst och då jag varit osäker på om jag verkligen fixar det. Nu är jag här med godkänt i alla grundskoleämnen och alla gymnasiekurser och det känns väldigt bra.

Hur har det gått med närvaron under din gymnasietid?
Ända sen dag ett har min närvaro varit bra. Mitt fokus har verkligen varit att visa vad jag går för och att växa tillsammans med skolan. Min ork och dygnsrytm har gått tillbaka till att vara “normal” men det är klart att jag vissa dagar inte känt mig på topp. Jag har tänkt att det är bättre att vara på skolan även om jag är trött än att jag ska sitta hemma och missa massa information och arbete. Man tar alltid in och lär sig något, även om det ibland känns meningslöst eller bara kämpigt, och det fins alltid folk runtom som kan stötta under de jobbigare dagarna.

Det som gjort det lättare för mig att ta mig till skolan är dels att det var en så pass liten skola och att undervisningen varvas med både teoretiskt och praktiskt. Dagar det har känts extra jobbigt har jag ändå sett fram emot att komma till skolan för att umgås med vänner, prata om allt mellan himmel och jord med personalen eller bara hänga med djuren. Att gå på en liten skola där man har en bra relation till lärarna har verkligen gjort att jag känt mig extra sedd och välkommen. 

Du har tidigare sagt att du tycker det är jobbigt att prata inför andra människor, men direkt när du började på Realgymnasiet anmälde du dig till att vara elevambassadör. Du har varit med på mässor, öppna hus och skolbesök där du har pratat inför stora grupper besökande elever. Berätta mer om det!
Jag har varit ambassadör sen dag ett vilket verkligen hjälpt mig växa som person, det är klart att det har vart lite nervöst till och från men det hör till. Ingen kan vara bäst på en gång. Jag har försökt att se förbi det jobbiga och försökt tänka på att alla gör misstag, att det inte är hela världen. Jag har verkligen känt att jag vill vara med och göra skillnad. Jag vill inte vara i bakgrunden något mer, jag vill hjälpa andra.

Jag ser en otrolig utveckling hos mig själv och mycket av det tror jag kommer från rollen som ambassadör. Även stunderna bakom kulisserna, till exempel med förberedelser inför öppet hus och mässor, har jag känt hur både min sociala förmåga och mitt mod att ta plats och engagera mig har utvecklats tydligt.

 Hur ser du själv på din utveckling under gymnasiet?
Jag ser tillbaka på min gymnasietid med stolthet och tacksamhet. Under de här åren har jag vuxit extremt mycket som person och kunskapsmässigt. Mitt självförtroende har blivit mycket bättre och jag har även blivit mer social och vågar ta för mig i sammanhang där jag tidigare hållit mig i bakgrunden.

Jag är väldigt stolt över hur jag har engagerat mig i olika aktiviteter kring skolan och då speciellt min roll som ambassadör. Jag har lärt mig att ta ansvar, samarbeta och våga vara mig själv.

Jag har börjat se utmaningar som lärdomar och då extra mycket när det gäller min ridning och allt kring hästarna. Varje ridpass är fullt av lärdomar. Det kanske inte går som man tänkt sig hela tiden men man får ta allt som det kommer. Jag har nått en punkt där jag inte längre klandrar vare sig hästen eller mig själv när något inte går som förväntat. I stället försöker jag fokusera på att göra mitt bästa utifrån de förutsättningar jag har och inte fastna i det som inte blev som tänkt.

Vad vill du säga till den som går högstadiet och känner sig osäker på hur gymnasiet ska gå?
Det är klart att det inte alltid är guld och gröna skogar, det kommer att komma motgångar och stunder då allt känns tufft. Om något inte känns rätt går det alltid att fråga om hjälp och vägledning. Något jag har lärt mig är att allting löser sig till slut och man ska försöka våga sig ut ur sin comfort zone, och våga vara sig själv. Jag vet att mycket är lättare sagt än gjort men det är bra att ha med sig att försöka våga, våga vara stolt över framgångar och att inte gräva ner sig i motgångar.

Ingenting behöver vara planerat fullt ut på en gång. Ta en dag i taget, andas, känn vågorna. Jag vet att det kan kännas stressigt och som att alla andra har allt planerat men det är okej att inte veta vad det är man vill göra. Det är okej att inte ha orken med sig. Ta varje dag som den kommer, ta vara på alla bra stunder, kom ihåg att njuta av tiden. De här tre åren kommer gå förbi fortare än du tror. Allt löser sig!