Efter att ha intervjuat dig för 1,5 år sedan, där du då berättade att du hade sökt en tjänst som skidpatrullör och förväntansfullt såg fram emot att få börja som det, har du nu hunnit göra 2 vintrar och 1 sommar. Så nu vill vi såklart höra vad som hänt sen senast...

Jag har utvecklats mycket i hur man ska agera i skadesituationer, där det brukar vara mer eller mindre kaos. Det är ett stort ansvar i tjänsten där vi får omhänderta folk som varit med om olyckor på fjället, sen lämnar vi över till jourläkare. Även om det ibland är ganska taskiga situationer måste vi hålla oss lugna och handlingskraftiga, för ibland är det ganska allvarliga fall. Jag gick en patrullutbildning som gav mig kunskaper om akutsjukvård. Så om det är livshotande situationer är vi beredda att ingripa, om läget bedöms så allvarligt att man inte hinner fixa transport. Jag har varit med om att besökare fått allvarliga frakturer, hjärnblödning och hjärtstopp - och då blir det såklart dramatiskt. Man grubblade ganska mycket över sånt i början av tjänsten men redan nu känner jag att jag blivit bättre på att kunna lämna det efter tag, annars äter det upp en mentalt.

Hur ser planen ut framöver?

Många går över till att jobba med mountainbike på sommaren, så det är ett alternativ. Jag kommer absolut kommer göra några säsonger till här uppe, men på sikt vill jag plugga till ambulanssjukvårdare eller brandman. Jag vill ha ett yrke där det är fart och fläkt, och erfarenheten av att agera i svåra situationer är något som jag redan nu lagt grunden till.